VILKEN KILLE SKULLE VILJA HA MIG?

Den frågan ställer jag mig själv för ofta. Ibland tänker jag att tiden går för fort. Det känns som att det var igår man i 2an fick frågan "får jag chans på dig" och man svarade ja och var "ihop" i en dag och sen var man det inte längre. Det är intressant att bli äldre men jag får alltid tanken om hur mitt liv kommer se ut? Med vem ska jag leva resten av livet med? Vem ska stå ut med mig?

Ibland när jag tar av mig sminket på kvällen kan jag bara stirra på mig själv och tänka "vilken kille skulle vilja ha mig?". Den riktiga Julia och inte "Julia Sundelin". De flesta killarna känner igen mig från Youtube och instagram och det kan vara kul ibland men då har de redan en bild av mig. Jag menar inte att jag är helt annorlunda i verkligheten men ingen är samma person på youtube som i verkligheten. Jag vill alltid visa den riktiga Julia

När jag var mindre sa jag att min pojkvän ska vara snygg, snäll, rolig, ha mycket muskler och allt sånt. Det tycker jag fortfarande men jag vill att den ska gilla mig för den jag är. Jag ska inte behöva göra mig till för han utan jag ska vara den jag är. Jag ska ha kul med han som en bästa vän men ändå vara kärleksfull. Nu låter det som att jag har en hel lista med saker, men jag tror alla har saker de söker hos sin kille eller tjej. Men vem vet, jag till slut trivs med att bara vara själv...

Det jag vill komma fram till är inte att jag vill ha en pojkvän NU. Utan att man nu börjar tänka på "vem ska jag bli tillsammans med?" Eftersom jag umgås med många äldre så är det lätt att man ibland glömmer att man "bara" är 16 år.

Ni har säkert också känt att efter skolan eller jobbet att ni bara vill ha nån att gå till som bryr sig om dig och man bara kan glömma allt dåligt i livet med. Såklart har jag en underbar familj att komma hem till men ni vet säkert att man bara vill ha nåt "nytt i livet". Jag kanske har för stora förhoppningar men detta är det jag tänker att livet är med en kille.

Mina kompisar märker direkt om jag är deppig för enligt många är jag alltid "den glada Julia". Att ge glädje tar också mycket av en... Jag är inte deppig för att jag inte har en pojkvän, det är jag inte. Men jag känner bara mig så ensam ibland. Försöker ändå se det positiva och tänker att förmodligen efter detta kommer jag vara starkare hoppas jag.

Varför jag vill att ni ska läsa detta är inte för att jag ska få 100 kommentarer om att det kommer bli bättre. Utan jag vill bara att ni ska veta att jag är en människa och ingen skrivande apparat som skriver inlägg varje dag. Jag har känslor och man kan inte prestera till 100% varje dag med flera inlägg varje dag.

Ni som är äldre vet jag har större problem än detta. Men vill bara att ni ska veta detta och det är så jag känner. Att man kommer hem efter en skitdag och man bara sitter själv och då kanske en eller två tårar rinner ner för kinden.

Gillar

Kommentarer

jossanj
jossanj,
Så jäkla bra skrivet! Känner igen mig så mycket och tycker det är viktigt att skriva om. Kram! <3
nouw.com/jossanj
Emilia
,
Åh, vad bra skrivit. Kan känna igen mig själv väldigt mycket i detta. Kul med lite personliga inlägg! Kram på dig! <3